Glimtar ur mitt åttiotal.
Allt från de gula stolsdynorna till mammas permanent. Farmors hand för munnen när hon skrattar och minnet av ljudet som inte längre finns där att plockas upp. Jag håller också handen för munnen när jag skrattar. Jag vill gärna tro att det är något jag ärvt. Min systers långa hår som nådde till rumpan och hur hon ofta råkade sätta sig på det. Hur Max är en exakt, om än lite ljusare och yngre, kopia av henne. Förutom näsan. Mammas klackskor som, över 20 år senare, fortfarande står kvar längst in i garderoben. Olyckan som skedde i den vita finklänningen och jag som högt talade om det för alla gäster och farmor som bryter ut i väldiga skrattsalvor. Och jag blir nöjd, för nu betyder det att jag får skruda om till de stentvättade 80-talsjeansen med drakmotiv på knät! Och så vidare.
Kommentarer
Katarina
<3 Gulligt!
Mary
Hihi! Har du lyssnat på den? :)
freja
jag satt på massa forum för att kolla om belle och shawn typ var släkt men efftersom bo inte är colleens brors riktiga son så är dom ju safe! :P hehe!
Caroline
Åh, va charmigt!