Följ mig med bloglovin!
Saker som plötsligt slår en.
Det är en kall dag någonstans i Göteborg. Du smyger in din hand i min ficka. Fingrarna sammanflätade. Vill du släppa den ifall någon skulle få syn på oss? frågar jag ömsom glirande ömsom med rädsla. Jag flätar upp. Nej, det gör inget. Du flätar hårdare. Och så köper vi en ask jordgubbar för 10:- på Hemköp. Som du betalar med en hand.
Det tragikomiska är att ingen någonsin riktigt vet hur ont någon annan har. Vi skulle kunna stå bredvid någon som är fullständigt trasig utan att ens lägga märke till det. Jag kom bara att tänka på det när jag köpte jordgubbar tidigare idag.
Det tragikomiska är att ingen någonsin riktigt vet hur ont någon annan har. Vi skulle kunna stå bredvid någon som är fullständigt trasig utan att ens lägga märke till det. Jag kom bara att tänka på det när jag köpte jordgubbar tidigare idag.
Den där sommardagen då jag hittade min kompaktkamera.
Och den var tydligen inställd på någon sepiafunktion och tydligen blev motivet, för ovanlighetes skull, den där Maxen och tydligen insåg jag att jag helt klart borde använda den där kompaktkameran igen! (Roligt är också att bilderna blivit daterade 1980-01-01)
Lite mer Mathilde, Maja & Max.
Om de gillar varandra? Njaa, tror änna inte det, va? Högst tveksamt faktiskt.
Mobilblogg: Jag har nog utan tvekan den...
...mysigaste morgonjoggingrundan i hela världen!
