Att inte låta vana bli att ta för givet.
I sommar när solen gassar även under den tidigaste av mornar, när jag beklagar mig över värmen, när svetten rinner längs ryggen, när jag känner att jag inte orkar springa den sista kilometern för att jag får för mig att jag när som helst lär dö av värmeslag - låt mig då minnas en morgon i Januari och hur djävulskt mycket jag längtade efter värme då.
Och det bästa med dimma: Att om någon skulle råka höra mig, kan de ändå inte se mig när jag springer förbi och sjunger med i allt från Iggy Pop till Den svenska björnstammen (som har en charmig musikvideo).
ÅH! Här var en till magi-bild från dig. Där vill jag springa.. och fota...!
Och visst har hon ett smittsamt leende. Svårt att inte le i hennes närhet.
Kramar!
yes, hon blir ju 7 år i sommar! stor tjej!
Då får du springa 2 gånger, så hinner du med fler sånger haha :D Jag fixar inte att sjunga och springa samtidigt... Bara massa flås från mig.
Jag grät första gången jag såg Lejonkungen med... Inte denna gång, men kom på mig själv med att sitta med ett fånigt leende hela tiden. Den är så bra!
Och jag tror att jag får spionera på dig helt enkelt. En flämt-flås-sjungande tjej med en schampoflaska i byxorna låter spännande. HAHA
Vackert!
SVAR: Men eller hur, brie och melon är en grym kombo. :) Kram och trevlig helg!
Vilken härlig blogg du har. Hittade dig "vid sidan" och jag räknar med att återvända. Håller för övrigt med om allt du skrivit om januarisnö. Önskar dig en fin 1 feb.
underbar bild!
jättehäftig bild, fin!
ja absolut! :)