I min mormors skattkammarhus.
Längst in i skåpet, just när jag ska sätta tillbaka finporslinet med röda och blå hjärtan, får jag syn på 1800-tals teservisen morfar en gång gav mormor. En sådan servis man inte fick lov att röra vid som barn. En skör, gulnad med handmålade kallor och liljor. Då säger mormor "Kom, jag ska visa dig något..." och vi går ner i källaren där hon rotar fram den här. En tysk, antik moccaservis. Och säger att jag får den! Bara så där! Och om inte, tänker hon slänga den eller låta mina kusinbarn leka kafferep med den (Gudsomjagintetrorpå förbjude!). Om jag är förälskad?
jag fastnar på bilderna o säger åååååh!
Men om 50 år är vi 75 år nästan och darrar på handen så då tror jag att ett barn på 2 år kan hålla stadigare i en sådan fin kopp!
ÅH vad fin!!
Lycka att hitta något sådant i en gömma. Jag älskar gamla romantiska koppar.
Och du är så gullig! Tack för fina ord och du ska absolut inte noja över åldern ;)
Kram
Helt underbara! Vilka skatter det finns :)
Tjusigt värre. Jag hade gärna druckit en kopp kaffe i dom!
Åhhhhh vad fina! ♥w♥
Min mormor frågar inte, hon slänger. Men ibland hinner man före och säger att hon ska visa, och fråga först ;>
jätte jätte fina. Skulle verkligen vilja ha ett fint porslin hemma :)
sv: haha åhh va roligt fina du :)
kram på er!
Åååå vilken härlig servis!
Urtjusigt! :)
Åh så fina!
vilken underbar mormor.. och vilka vackra koppar sen <3 baha ..kärlek juh !! <3
Tjusiga bilder!
Åh!!! Dör fina servis-döden eller något.
Sv: Tack för din kommentar. Kul att höra! Jag känner mig väldigt nöjd med den :)
Ojoj, vilken otroligt fin servis. Jag förstår att du är förälskad!! Jättefina bilder i bloggen.
WOW! ♥ ♥ ♥ riktigt fina var dem,! Du tar underbara bilder också :)