Ur mobilen.
Det fina med loppis, utöver fascinationen över all skit och bröte som faktiskt finns och som värre är, har varit någons ägare - det är när man hittar ett guldkorn man faller handlöst förälskad i. Och att fingrarna blir alldeles gråbrunsmutsiga av minnen, känslor och historia. Ganska gemytligt och äckligt på samma gång.
Men oj vad fint! Menar du nu att du bloggar från mobilen eller foto från mobilen? För det är superfina foton!
Och tack söta du för pepping. Jag fick faktiskt ett meddelande tidigt i morse om första sidan. Trodde inte på det.. Konstigt att se mig själv där haha!
Och de där bilderna förresten - de är underbara. (Om jag nu får säga det själv haha) Får se vad jag hittar på. Barn är ju så tacksamma att fota. Tack!!!
Kramar
(Skönt att du blev bättre förresten!)
Inget är ju som en systemkamera, men man slipper ju släpa runt kompaktkameran. Det gillas!
Och jag minns ju det (ang blogg.se's framsida) Det var ju då jag hittade dig! (Kom jag på nu)
Och inte behöver du "leverera". Tycker du gör det så bra så! :)
Jag tycker det är helskumt denna eventuella trillinghistoria. Vattnet måste ju gå på något sätt. Äh, jag fattar ingenting och sånt stör mig haha.
Små mirakel och fantastiska bilder var det i alla fall.
sv: vad kul att du gilla bilderna :} Kram!
Precis så känner jag med. Det är bara grått. Man kan ju inte ens fota längre. Det är inte själva mörkret som är vidrigt, det är bristen på RIKTIGT ljus och sol och värme och... sommar! Inte bara grått och trist och ruggigt.
Lämnar ett tassavtryck när jag kikar förbi lite och läser.
Hoppas du får en fortsatt bra dag!
------------------
..::Fotobloggen om vikt och träning utan gym eller dieter::..